Nu är det hög tid även för mig att lägga papperen på hög, låta pennan vila och ha datorn avstängd under fyra långa veckor. I alla fall på jobbet. Det har trots lång väntan nu äntligen blivit dags för mig också att få ha semester. Jag hoppas på några sköna och lugna veckor, och att jag ska komma iväg på massor av utflykter till loppisar och kunna använda dagarna till att besöka Second Hand. Kanske rent av åka över till Köpenhamn och kolla in utbudet av prylar på den sidan av bron. I dessa två tidningar fann jag massor av tips på ställen att besöka, och prylar att hålla ögonen öppna efter. 

Hästen i trä, trådkorgen och även pallen som de står på var allihopa också de resultat av mina inköp gjorda i prylhimlen jag skrev om i förra inlägget. Hästen och korgen är helt nyproducerade medan pallen tillhör de äldres skara. 

Och då menar inte jag någon vinst på LOTTO med en sisådär 100 miljoner. Nä, en vinstlott för mig är något helt annat. Även om 100 miljoner hade kunnat beta av hela min önskelista av inredning, och allt annat jag önskar att jag kunde inhandla lite spontant. Jag hade  i alla fall för några veckor sedan spanat in några möbler som låg ute till försäljning på Blocket och bestämde sedermera tid med annonsören för att komma och titta. Jag bestämde mig för att ta hojjen och trampa dit,  för enligt Google Maps så låg adressen inte särskilt långt borta, det var bara några millimeter mellan tummen och pekfingret när jag försökte måtta.  Och när jag ca 20 minuter senare kom fram efter en cykeltur som jag kan beskriva med ordet, bara rakt jävla uppför,  var jag tom svettig på handflatorna. Glamouröst värre. Men sen öppnade sig dörren till något som var lite som att komma till himlen av inredning. Här fanns massor av saker som skulle säljas iväg,  helt nytt och oanvänt, gammalt med massor av årsringar, och sen allt där emellan. Och mitt i detta rum som jag liknar vid ett hav att härliga prylar, så kunde jag, bara jag utan att behöva armbågas med någon annan, välja och peka på precis vilka saker jag ville köpa med mig hem. Så länge banken, alltså plånboken fortfarande kunde spotta ut pengar så var det fritt fram att peka och högljutt utropa, " den ska jag ha", och den, och den, och den. Här kommer ett smakprov av flera kommande på en pryl som fick följa med mig hem. Och den här är jag nog nästan tom mest nöjd med. Snygg som attan bara som den är ståendes rakt upp och ner. 

I slutet på förra veckan så plingade det till i min mailbox. "Du har paket att hämta". Hur glad blir man inte när man har ett paket att hämta ut, och särskilt när man vet vad det är och något man gått och väntat på. Jag hade hittat en gammal väska i skinn på Blocket,  men eftersom jag själv tydligen inte kunde bestämma om den var tillräckligt snygg för att köpas så lade jag en bild på väskan på min Instragram. Och det blev bara tummar upp, tom två tummar upp på vissa håll. Mer behövdes inte för att övertyga mig om att jag skulle ha väskan. Så från Luleå i norr till Skåne i söder så transporterades guldklimpen i skinn, kanske inte så coolt som med ett skepp, men ändå. Väskan är förmodligen 50-tal enligt säljaren, och har tillhört hennes faster som föddes 1915. 

Och jag är redan efter bara en vecka helt beroende av väskan som slukar allt man behöver med sig under en dag, och ändå finns det plats över där jag kan stoppa mina köpta fynd. Även min 13 veckor gamla kattunge Elvis som tillsynes också tyckte att väskan var en fröjd att husera i. Väskan kostade 500 kronor. 

När jag är ute i cyberymden och möbelspanar efter potentiella äldre objekt att lägga vantarna på,  eller för den skull möbler som kan tänkas bli något av mina renoveringsobjekt, så försöker jag att hålla mig till närområdet så att det inte ska bli för långt att åka om jag hittar någott jag vill ha. Risken om jag hittar något som är alldeles på tok för långt borta är att frakten för att få ner det hit kommer att överstiga värdet på prylen med alldeles för mycket så att det inte kommer att vara värt det. Och vad är då charmen med att jag hittar något som jag trånar efter och sen blir jag alldeles förkrossad när jag inser att det är någon annan lycklig själ som kommer att bli ägare till objeket. Den sitsen vill jag inte hamna i. Men ibland går det inte att undvika, och det gamla underbara, "ingen regel utan undantag" kan jag alltid vila mig på när jag hittar något långt borta som jag bara måste ha hit. Tur att det inte är särskilt ofta, här i Skåne finns otroligt mycket gamla vackra, udda och fula med potential som jag kan välja och vraka mellan. Som tex den här gudomliga gamla korgstolen som jag fastnade direkt för när jag såg den, även fast den hade en fruktansvärt otrevlig grön färg. Grönt är skönt är inte alltid ett sanningens ord. Stolen hämtades upp i en villa några minuter bort och i ett nafs stod den här hemma på uppfarten och var redo att byta stil och flytta in hos mig. 

Den förre ägaren av stolen hade tyvärr inte så mycket information att ge mig om stolens tidigare förehavanden mer än att han själv hade köpt den på en antikmässa. Det förvånade mig att stolen var så pass kompakt som den var, ordentligt tung dessutom. En redig pjäs till korgstol. En stol som denna är oerhört svårt att måla med vanlig färg, att komma åt i alla springor är nästan omöjligt. Så jag valde att istället spraya den svart. Rubb och stubb fick duscha i svart färg, tills färgen i nära på tre flaskor var slut. (Och mitt pekfinger hade slutat att fungera) Det går åt mera färg än man tror och även med spray var inte de små springorna särskilt lätta att få färg på. Men helt svart blev det tillslut ändå. 

Nu saknas bara piffet som ska vara i den, en svart fårskinnsfäll står på önskelistan, för ingen rumpa som besöker detta huset skall behöva straffas med hårdheten som korgstolen erbjuder. Förutom minuset på hårdheten så är stolen i sig bra konstruerad och jag kommer nog att avnjuta ett antal kaffekoppar och en god bok i den. 400 kronor betalade jag för stolen, och ca 200 kronor för färgen. 

För att orka springa runt på loppis, leta fynd på Second Hand och skissa på möblering och inredning så måste man ju äta. Och då passar det ju ypperligt att jag också tycker att det är barnsligt roligt att laga mat. Inte för jag så ofta bjuder hem folk på fina middagar, men det beror egentligen bara på en sak för tillfället. Vi har ett bord i vardagsrummet som är till låns, eller det var lögn, vi hade plats att ta hand om det medan mina svärföräldrar gjorde om sitt kök. Bara det tog ett år, och bordet står fortfarande kvar här. Det är ett gammalt träbord (inte den fina snygga varianten), med en extra del som man kan fälla ut. Över detta har jag slängt ett svart-vitt Marimekko-tyg för att i alla fall hotta upp det lite. Runt bordet står metallstolar med mörkgrå luddig stoppning. Skönt för rumpan, men ingen fröjd för ögat. Det får dock ändå stå kvar här för jag har inte hittat det perfekta bordet till vardagsrummet ännu. Det fyller ut plats helt enkelt. Dock ramlade jag över ett bord idag på nätet från fantastiska Miljögården som fick det att pirra lite extra i magen, bara så ruskigt snyggt är det. Ge mig.  

Bilden lånad från Miljögården. 

Bordet kostar hos Miljögården 21.045 kronor. Det hade verkligen passat här hemma så det är bara att plocka fram spargrisen och mata den extra mycket med slantar och sedlar. Man ryms många runt bordet och det passar att duka och matcha med vilka färger man tycker passar för dagen. Jag har även hittat några riktigt snygga stolar, men jag har inte bestämt mig om de stolarna passar till detta bordet. Stolarna kallas "Frankfurtstolen" och finns på Wohnzimmer och ser ut SÅHÄR. Inte farligt dyra heller. Känner jag mig själv rätt så kommer de nog att hamna här för eller senare. Blir man kär så blir man, även om det är materiella ting. Men på min väg till det perfekt dukade bordet så har jag förutom dom snygga bordstabletterna från HIMLA även inhandlat ett paket med sex stycken servettringar på Röda Korset. 

Riktigt såhär fina var dom inte när jag hittade dem liggandes på ett av borden inne på Röda Korset, dom hade med all säkerhet inte varit putsade på bra länge. Säkert legat i någon låda hemma hos någon ett antal år. Jag pungade ut med 15 riksdaler för detta lilla paket och väl hemma fick de sig en omgång med silverputsen. Och så fina dom blev. Helt klart ett fynd. Dom har den här lite industriella hårda looken som jag gillar. 

Så just nu håller jag ögonen öppna efter några snygga servetter att ha till. Tygservetter då självklart. Får se om jag kan ha turen på min sida och dyka på några snyggingar under alla de reor som pågår under sommarmånaderna. Och när det kommer till porslinet så kan jag meddela att jag skäms lite, just för att matporslinet är det som det var minst behov av att ha ett stort antal av. Eller jag har rätt många tallrikar, men dom är olika färg och sort allihopa. Ni vet när man tar studenten och önskar sig porslin av en särskild serie i present, sen fortsätter man aldrig att fylla på med resten och det slutar med att man bara har ett fåtal av varje. Visst, det är rätt poppis nu att blanda både porslin och glas när man dukar till fest, men i mitt fall. Nej. Jag har spanat in ett snyggt porslin på Cervera i serien New Wave designade av Villeroy & Boch. Och just på Cervera pågår det nu REA där i alla fall några av modellerna ur serien finns till nedsatt pris. Enkelt, vitt och stilrent. Och visst smakar alltid maten lite bättre när den serveras på ett snyggt porslin. Så fram till dess att jag har allt komplett till att kunna bjuda hem vänner på middagar så får jag öva mig i köket på laga fantastisk god mat som jag kan servera när det väl är dags. 

Samtidigt som jag målade det andra bordet som jag köpte på Blocket så passade jag även på att piffa upp en gammal urtråkig möbel som aldrig varit i mina ägor, det är sambons gamla från hans tid som ungkarl. Jag skulle kunna tänka mig att det varit ett gammalt nattduksbord en gång i tiden, i vart fall när det tillverkades. I ungkarlslyan, när jag flyttade in så stod det faktiskt inne på toaletten och tjänade som någon form av avlastningsplats/bord till toapapper, tidningar, och hudkräm bland annat. Det var tom så fult att jag inte ens fotade det innan jag satte renoveringen i verket. Men tänk fult, skitfult. Det här bordet behövde jag inte slipa innan, det räckte med att tvätta av det ordentligt innan jag började med att grunda det. Två varv med grundfärg och två varv med täckfärg. 

 Redan innan jag drog igång målandet hade jag bestämt mig för att bordet/skåpet skulle stå i vår hall. Hade hunnit irritera mig tillräckligt på att jag inte hade någonstans att lägga nycklar, plånbok och mobil på när jag kom innanför dörren. Och jag ville ha nya knoppar till skåpet också, en liten detalj som är väldigt lätt att ändra på, men som gör otroligt mycket. Jag ville ha svarta ganska stora enkla knoppar, och jag började att titta på nätet efter knoppar som kunde passa. Men jag hittade ingenting som föll mig i smaken, och då hade jag ändå bläddrat hemsida upp och hemsida ner, så när jag blundande var knoppar allt jag såg. Men så tillslut så hittade jag en knopp som tyckte kunde passa, och var hittade jag den om inte på IKEA. Man ska aldrig underskatta IKEA. 

 Men sen när jag väl kom till IKEA för att köpa knopparna så var dom alldeles för små, på bild såg de mycket större ut. Tur att jag inte beställde dem på nätet. Dock hade jag tur för det fanns en annan modell som var både större och tyngre som jag tog istället, och det är dessa som sitter på skåpet nu. 

Och eftersom jag hade bestämt mig för att den skulle stå i hallen så ville jag göra något mera med den än att den bara skulle stå och vara vit. Så jag skar till bitar av den tapet som vi har på ena sidan på väggen i hallen och limmade fast både inne i botten på lådan, och även utan på skåpdörren. 

Jag blev riktigt nöjd med slutresultatet, nu finns det möjlighet att både stoppa bort lite saker som man inte vill ha framme, men även plats för inredningsprylar, och det som jag allra mest var i behov utav, en plats att lägga ifrån mig alla saker man har i händerna när man stegar in genom dörren. 

Jag har inga egna barn, men jag har syskon som har och även vänner som har mindre och lite större knoddar.

Så när jag besöker Second Hand och Loppisar så kollar jag efter saker till barnen också. Just barn använder  

ju inte sina kläder särskilt länge när de är små, utan växer ur dom snabbt som attan. Så därför kan man faktiskt

fynda riktigt bra och fina barnkläder  till bra priser på Loppis och Second Hand. Och tro inte att det bara är

gamla 70-tals paltor som hänger  och dinglar på galgarna, särskilt på barnavdelningarna är kläderna väldigt nya.

Det svåraste är dock att jag aldrig kommer ihåg vilken storlek vilket barn skall ha, tur då att mobilens

underbara tid är nu och med ett snabbt samtal får man svar på det mesta. 

Hittills har jag dock inriktat mig på materiella ting på barnens avdelning, här ovan är en tavla jag hittade på

Second Hand som jag har piffat till genom att sätta i en ny ram. Även bilden här nedan köptes samtidigt,och

även den fick en ny ram. 

Vem älskar inte Nalle Puh och hans vänner. Störtsköna tavlor som passar utmärkt att hänga på väggarna i barnens

rum. 

Leksaker finns det också massvis av att fynda för några slantar. Kan vara nåt att tänka på om man inte vill köpa

dyra leksaker  stup i kvarten som barnen ändå ledsnar på efter en vecka eller två. Om man köper redan använda

leksaker ( i bra skick såklart) så behöver det inte kännas så farligt om barnet ledsnar efter några veckor, lämna

då in det till en annan Loppis eller SH och se om ni hittar några andra leksaker istället. 

Här är också två supersöta lite större tavlor som jag hittat på SH. Alla dom här tavlorna har jag

köpt till min systers lilla tös som fyller två år i höst. Tror att dom kommer att passa perfekt på

väggarna i rummet hos en liten prinsessa.

Midsommardagen igår visade sig ju inte komma med något härligt svenskt sommarväder, så förutom att spendera dagen inne med allsköns mys och gottande i sköna mjuka brallor så var inte jag sugen på att göra något som krävde någon större energiåtgång. (Och då var jag inte ens bakis eftersom vår midsommarafton firades i hemmets lugna vrå med lite lax, sill och det toppat med grillat och ett glas alkoholfritt vin.) Min sambo undrade dock om jag inte ville följa med ut till hans pappas föräldraställe, beläget en liten bit utanför byn där vi bor. Det har en gång i tiden varit lantbruk där varför det förutom ett boningshus också finns ladugård och andra diverse förråd, ett ställe där tiden stannat för längesen. Jag tänkte att lite lantlig luft aldrig kan vara fel, och tog kameran och följde med. 

Ute på ägorna finns det varje sommar kossor som strosar runt i det fria, kossorna tillhör en annan bonde i närheten, men vad är bättre än att ha djur som går och äter av gräset så att det håller sig i trim. En riktig win-win situation för miljön. 

Sen kan ni ju gissa att på en ställe där tiden stått still så är det ju lite av himmelriket för en sån som jag att komma till där gamla saker uppenbarar sig en efter en. (Sen är ju min svärfar en samlare av rang så man kan hitta precis vad som helst där, bla en telefonstolpsresare för att ge ett exempel). Jag fick ett större påslag av endorfiner  när ett gammalt klädskåp i metall uppenbarade sig inne i ladugården, det nötta och hårda industriella fick mig att tappa andan lite. Tänk att få inkludera den i inredningen. Det har förmodligen stått på något företag där arbetarna har bytt om innan sina skift, svärfar skall få svara upp för historian bakom detta. Dock glömde jag helt bort att fota det i min iver. 

Medan min sambo såg gamla minnen i många av sakerna, så såg jag istället möjligheten att måla om, fixa till, ändra, lägga till, byta ut och fräscha upp. 

En superläcker gammal skål som hade passat i vilken inredning som helst. 

En gammal klocka i all sin enkelhet, stencool om du frågar mig. Blanda nytt och gammalt

så kan det bli en "match made in heaven". 

Och den här gamla godingen finns numera också i nyproduktion, bla hos Illums Bolighus och ser

då ut såhär. Många gamla saker kommer tillbaka i nyproduktioner, och vissa saker får man hosta 

upp rejält med pengar för att få i sin ägo, om man inte har tur att hitta gömda skatter likt dessa

och kunna stoltsera med att man minsann har ett original i sitt hem. 

Tyvärr, fick inga saker följa med mig hem eftersom dom inte är min ägo, eller ej heller till salu. Men om jag bjuder min svärfar på middag tillräckligt många gånger så kanske jag kan tillslut får ta med några av godbitarna hem.