Och då menar inte jag någon vinst på LOTTO med en sisådär 100 miljoner. Nä, en vinstlott för mig är något helt annat. Även om 100 miljoner hade kunnat beta av hela min önskelista av inredning, och allt annat jag önskar att jag kunde inhandla lite spontant. Jag hade  i alla fall för några veckor sedan spanat in några möbler som låg ute till försäljning på Blocket och bestämde sedermera tid med annonsören för att komma och titta. Jag bestämde mig för att ta hojjen och trampa dit,  för enligt Google Maps så låg adressen inte särskilt långt borta, det var bara några millimeter mellan tummen och pekfingret när jag försökte måtta.  Och när jag ca 20 minuter senare kom fram efter en cykeltur som jag kan beskriva med ordet, bara rakt jävla uppför,  var jag tom svettig på handflatorna. Glamouröst värre. Men sen öppnade sig dörren till något som var lite som att komma till himlen av inredning. Här fanns massor av saker som skulle säljas iväg,  helt nytt och oanvänt, gammalt med massor av årsringar, och sen allt där emellan. Och mitt i detta rum som jag liknar vid ett hav att härliga prylar, så kunde jag, bara jag utan att behöva armbågas med någon annan, välja och peka på precis vilka saker jag ville köpa med mig hem. Så länge banken, alltså plånboken fortfarande kunde spotta ut pengar så var det fritt fram att peka och högljutt utropa, " den ska jag ha", och den, och den, och den. Här kommer ett smakprov av flera kommande på en pryl som fick följa med mig hem. Och den här är jag nog nästan tom mest nöjd med. Snygg som attan bara som den är ståendes rakt upp och ner. 

I slutet på förra veckan så plingade det till i min mailbox. "Du har paket att hämta". Hur glad blir man inte när man har ett paket att hämta ut, och särskilt när man vet vad det är och något man gått och väntat på. Jag hade hittat en gammal väska i skinn på Blocket,  men eftersom jag själv tydligen inte kunde bestämma om den var tillräckligt snygg för att köpas så lade jag en bild på väskan på min Instragram. Och det blev bara tummar upp, tom två tummar upp på vissa håll. Mer behövdes inte för att övertyga mig om att jag skulle ha väskan. Så från Luleå i norr till Skåne i söder så transporterades guldklimpen i skinn, kanske inte så coolt som med ett skepp, men ändå. Väskan är förmodligen 50-tal enligt säljaren, och har tillhört hennes faster som föddes 1915. 

Och jag är redan efter bara en vecka helt beroende av väskan som slukar allt man behöver med sig under en dag, och ändå finns det plats över där jag kan stoppa mina köpta fynd. Även min 13 veckor gamla kattunge Elvis som tillsynes också tyckte att väskan var en fröjd att husera i. Väskan kostade 500 kronor. 

När jag är ute i cyberymden och möbelspanar efter potentiella äldre objekt att lägga vantarna på,  eller för den skull möbler som kan tänkas bli något av mina renoveringsobjekt, så försöker jag att hålla mig till närområdet så att det inte ska bli för långt att åka om jag hittar någott jag vill ha. Risken om jag hittar något som är alldeles på tok för långt borta är att frakten för att få ner det hit kommer att överstiga värdet på prylen med alldeles för mycket så att det inte kommer att vara värt det. Och vad är då charmen med att jag hittar något som jag trånar efter och sen blir jag alldeles förkrossad när jag inser att det är någon annan lycklig själ som kommer att bli ägare till objeket. Den sitsen vill jag inte hamna i. Men ibland går det inte att undvika, och det gamla underbara, "ingen regel utan undantag" kan jag alltid vila mig på när jag hittar något långt borta som jag bara måste ha hit. Tur att det inte är särskilt ofta, här i Skåne finns otroligt mycket gamla vackra, udda och fula med potential som jag kan välja och vraka mellan. Som tex den här gudomliga gamla korgstolen som jag fastnade direkt för när jag såg den, även fast den hade en fruktansvärt otrevlig grön färg. Grönt är skönt är inte alltid ett sanningens ord. Stolen hämtades upp i en villa några minuter bort och i ett nafs stod den här hemma på uppfarten och var redo att byta stil och flytta in hos mig. 

Den förre ägaren av stolen hade tyvärr inte så mycket information att ge mig om stolens tidigare förehavanden mer än att han själv hade köpt den på en antikmässa. Det förvånade mig att stolen var så pass kompakt som den var, ordentligt tung dessutom. En redig pjäs till korgstol. En stol som denna är oerhört svårt att måla med vanlig färg, att komma åt i alla springor är nästan omöjligt. Så jag valde att istället spraya den svart. Rubb och stubb fick duscha i svart färg, tills färgen i nära på tre flaskor var slut. (Och mitt pekfinger hade slutat att fungera) Det går åt mera färg än man tror och även med spray var inte de små springorna särskilt lätta att få färg på. Men helt svart blev det tillslut ändå. 

Nu saknas bara piffet som ska vara i den, en svart fårskinnsfäll står på önskelistan, för ingen rumpa som besöker detta huset skall behöva straffas med hårdheten som korgstolen erbjuder. Förutom minuset på hårdheten så är stolen i sig bra konstruerad och jag kommer nog att avnjuta ett antal kaffekoppar och en god bok i den. 400 kronor betalade jag för stolen, och ca 200 kronor för färgen. 

Veckan som varit har nästan varje kväll varit uppbokad med någon middag, besök eller annat viktigt som gjort att tiden för att bara vara hemma har varit typ 0. Men jag har trots det hunnit fynda lite diverse ting under veckan. Röda korset som ligger precis där jag jobbar försöker jag att besöka varje dag, det kommer ständigt nya saker och hänger man där ofta så ser man lätt vad som nyss kommit in. Min sambo har länge tjatat på mig att han ville ha en plastbox att sätta smöret/margarinet i inne i kylen. Och jag har inte hittat någon passande. Självklart har jag också dammsugit internet på potentiella alternativ, och förvisso hittat några som kunnat matcha kriterierna, i alla fall till vad den skulle användas till. Men det har stupat på: Att andra som köpt den innan bla har dissat med riktigt dåliga omdömen, att själv boxen inte kostat så mycket men då har frakten var onödigt hög, och samma sak gäller på Tradera, man får grejen för inga pengar alls men frakten för att få hit den gör det ovärt. Men Röda korset kunde än en gång lösa mitt problem. Hittade en äldre plastbox som var perfekt för ändamålet i superfint skick. Tyvärr blev det inget fotat innan jag satte smöret i den och glatt visade upp den för sambon och gjorde honom nöjd och glad. En ynka tjuga fick jag hosta upp för den prylen. 

Sedan innan hade jag även spanat in en ostkupa i plast på Tradera som var riktigt snygg i sin design, jag har ledsnat lite på att ha osten i sin plast och sedan i ytterligare en plastpåse i kylen. Så när jag i Onsdags mötte upp en vän på Emporia köpcentrum (som jag skrivit om tidigare) så var ju ett besök inne på Myrorna självklart. Och på en av hyllorna så uppenbarade sig faktiskt en exakt likadan ostkupa i plast som jag hittat på Tradera, den enda skillnaden var bottenfärgen. HÄR finns ostkupan på bild, dock har den jag köpte svart bottenfärg istället. 25:- kronor fick jag betala för det fina fyndet. 

Och sen får jag även tillfälle att återkomma till mjölkkorna i porslin som jag skrev om i det HÄR inlägget. När jag plockat åt mig ostkupan inne på Myrorna fick jag även syn på just den kossan som jag skrev om i det andra inlägget som var den dyrare av dom. Nu fanns här även ett billigt exemplar av den varianten precis framför ögonen på mig. Jag var tvungen att köpa den. 85:- fick jag betala för den, men ändå över 200 kronor billigare än om jag köpt den i butik. Och inte en skråma hade den. Den andra som jag köpte innan skänkte jag till min svärmor som inte hade någon, för två behöver jag faktiskt inte. 

Den här fina gröna vasen hade jag gått och sneglat ett tag på inne på Röda Korset, men efter att jag hade bläddrat i tidningen "HEM & ANTIK" där dom hade ett reportage om att inreda med grönt så var jag såld. Vasen blev min för 35:- och den blir bara snyggare och snyggare var gång jag tittar på den. 

Veckans sista fynd innan jag tog långledig helg blev dessa ursnygga bordstabletter från HIMLA. Hela 6 stycken (för ovanlighetens skull) fanns det på RK (Röda Korset) och alla i jättefint skick. 20:-/st fick jag betala för dessa godingar som säkert kommer att pryda bordet vid finare dukningar framöver. 

Jag kan väl summera den här veckan med att jag hittat flera finfina fynd. Och imorgon skall jag och min svägerska åka till ännu en fyndhimmel, hoppas att jag hinner ramlar över några fler guldkorn innan veckan är slut. 

Jag kan tycka att vi idag lever i ett riktigt slit och släng-samhälle. Det känns som att nya

saker produceras för att det enbart skall hålla några år, för att tvinga oss att köpa nytt.

Förr i tiden tillverkades sakerna för att de skulle hålla länge, därför ser vi idag gamla

möbler, bilar, och andra ting som fortfarande fungerar och håller kvalitén. Och många

av dessa saker gillar ju jag att köpa, men att få göra om dom i min egen tappning.

Ekonomisk vinst med att inte behöva köpa nytt,  bra för miljön och roligt att få sätta

sin egen prägel på saker och ting. 

För ett tag sedan så hittade jag ett äldre bort på Blocket, som jag blev så förtjust i.

Köpte det för en ynka liten hundring. Såhär såg bordet ut när jag hade hämtat hem det. 

Eftersom min plan var att måla om bordet till en annan färg så fick jag börja med att slipa det

ordentligt för att resultatet i slutändan skulle bli så bra som möjligt. Vissa delar kunde jag slipa

med maskin, men bordet har många små detaljer där det inte gick att komma åt med maskin.

Så det var bara för mig att plocka fram sandpappret och ge mig i kast med det pillriga att komma

åt på alla ställen. Det tog rätt lång att få det resultat jag ville ha innan jag kunde gå vidare till

nästa steg. Jag grundande bordet två gånger och när det var färdigt kunde man se att bordet

började att inta en ny kostym. Att se förvandlingen är en del av nöjet.

Att fixa till en gammal möbel är inget man gör på en kvart, mellan alla omgångar med målningar

så skall det torka ordentligt också under rätt många timmar. När jag grundat bordet färdigt och

det hade fått torka in ordentligt var det så äntligen dags att få börja lägga på färgen, jag valde vitt.

Ingen skräll eftersom det är en av de färger jag gillar absolut bäst. Också här kunde jag måla

vissa partier med ett större pensel och täcka större partier liter fortare, men liksom med slipningen

så var jag tvungen att använda mig av en liten pensel för att kunna sätta färg på detaljerna och

få det snyggt. Två vändor målade jag bordet åt en hållet, och sedan vändade jag på det och

målade två gånger på de ställen som var kvar. Jag blev riktigt nöjd med slutresultatet då det kom

att likna precis den mall jag hade skapat i huvudet innan jag drog igång. 

Och när grunden är vit så kan jag sen dekorera bordet lite hur jag vill, och ändra efter humör,

årstid eller vilket rum det kommer att ställas i. Än så länge står det i ett oinrett gästrum och

för att det inte skulle se helt naket ut så har några av mina prylar får ta plats på bordet.

Här är det färdiga resultatet.

I samma veva som jag målade detta bordet så målade jag lite andra möbler också.

Ett av de andra projekten kommer i ett senare inlägg.