När jag är ute i cyberymden och möbelspanar efter potentiella äldre objekt att lägga vantarna på,  eller för den skull möbler som kan tänkas bli något av mina renoveringsobjekt, så försöker jag att hålla mig till närområdet så att det inte ska bli för långt att åka om jag hittar någott jag vill ha. Risken om jag hittar något som är alldeles på tok för långt borta är att frakten för att få ner det hit kommer att överstiga värdet på prylen med alldeles för mycket så att det inte kommer att vara värt det. Och vad är då charmen med att jag hittar något som jag trånar efter och sen blir jag alldeles förkrossad när jag inser att det är någon annan lycklig själ som kommer att bli ägare till objeket. Den sitsen vill jag inte hamna i. Men ibland går det inte att undvika, och det gamla underbara, "ingen regel utan undantag" kan jag alltid vila mig på när jag hittar något långt borta som jag bara måste ha hit. Tur att det inte är särskilt ofta, här i Skåne finns otroligt mycket gamla vackra, udda och fula med potential som jag kan välja och vraka mellan. Som tex den här gudomliga gamla korgstolen som jag fastnade direkt för när jag såg den, även fast den hade en fruktansvärt otrevlig grön färg. Grönt är skönt är inte alltid ett sanningens ord. Stolen hämtades upp i en villa några minuter bort och i ett nafs stod den här hemma på uppfarten och var redo att byta stil och flytta in hos mig. 

Den förre ägaren av stolen hade tyvärr inte så mycket information att ge mig om stolens tidigare förehavanden mer än att han själv hade köpt den på en antikmässa. Det förvånade mig att stolen var så pass kompakt som den var, ordentligt tung dessutom. En redig pjäs till korgstol. En stol som denna är oerhört svårt att måla med vanlig färg, att komma åt i alla springor är nästan omöjligt. Så jag valde att istället spraya den svart. Rubb och stubb fick duscha i svart färg, tills färgen i nära på tre flaskor var slut. (Och mitt pekfinger hade slutat att fungera) Det går åt mera färg än man tror och även med spray var inte de små springorna särskilt lätta att få färg på. Men helt svart blev det tillslut ändå. 

Nu saknas bara piffet som ska vara i den, en svart fårskinnsfäll står på önskelistan, för ingen rumpa som besöker detta huset skall behöva straffas med hårdheten som korgstolen erbjuder. Förutom minuset på hårdheten så är stolen i sig bra konstruerad och jag kommer nog att avnjuta ett antal kaffekoppar och en god bok i den. 400 kronor betalade jag för stolen, och ca 200 kronor för färgen. 

För att orka springa runt på loppis, leta fynd på Second Hand och skissa på möblering och inredning så måste man ju äta. Och då passar det ju ypperligt att jag också tycker att det är barnsligt roligt att laga mat. Inte för jag så ofta bjuder hem folk på fina middagar, men det beror egentligen bara på en sak för tillfället. Vi har ett bord i vardagsrummet som är till låns, eller det var lögn, vi hade plats att ta hand om det medan mina svärföräldrar gjorde om sitt kök. Bara det tog ett år, och bordet står fortfarande kvar här. Det är ett gammalt träbord (inte den fina snygga varianten), med en extra del som man kan fälla ut. Över detta har jag slängt ett svart-vitt Marimekko-tyg för att i alla fall hotta upp det lite. Runt bordet står metallstolar med mörkgrå luddig stoppning. Skönt för rumpan, men ingen fröjd för ögat. Det får dock ändå stå kvar här för jag har inte hittat det perfekta bordet till vardagsrummet ännu. Det fyller ut plats helt enkelt. Dock ramlade jag över ett bord idag på nätet från fantastiska Miljögården som fick det att pirra lite extra i magen, bara så ruskigt snyggt är det. Ge mig.  

Bilden lånad från Miljögården. 

Bordet kostar hos Miljögården 21.045 kronor. Det hade verkligen passat här hemma så det är bara att plocka fram spargrisen och mata den extra mycket med slantar och sedlar. Man ryms många runt bordet och det passar att duka och matcha med vilka färger man tycker passar för dagen. Jag har även hittat några riktigt snygga stolar, men jag har inte bestämt mig om de stolarna passar till detta bordet. Stolarna kallas "Frankfurtstolen" och finns på Wohnzimmer och ser ut SÅHÄR. Inte farligt dyra heller. Känner jag mig själv rätt så kommer de nog att hamna här för eller senare. Blir man kär så blir man, även om det är materiella ting. Men på min väg till det perfekt dukade bordet så har jag förutom dom snygga bordstabletterna från HIMLA även inhandlat ett paket med sex stycken servettringar på Röda Korset. 

Riktigt såhär fina var dom inte när jag hittade dem liggandes på ett av borden inne på Röda Korset, dom hade med all säkerhet inte varit putsade på bra länge. Säkert legat i någon låda hemma hos någon ett antal år. Jag pungade ut med 15 riksdaler för detta lilla paket och väl hemma fick de sig en omgång med silverputsen. Och så fina dom blev. Helt klart ett fynd. Dom har den här lite industriella hårda looken som jag gillar. 

Så just nu håller jag ögonen öppna efter några snygga servetter att ha till. Tygservetter då självklart. Får se om jag kan ha turen på min sida och dyka på några snyggingar under alla de reor som pågår under sommarmånaderna. Och när det kommer till porslinet så kan jag meddela att jag skäms lite, just för att matporslinet är det som det var minst behov av att ha ett stort antal av. Eller jag har rätt många tallrikar, men dom är olika färg och sort allihopa. Ni vet när man tar studenten och önskar sig porslin av en särskild serie i present, sen fortsätter man aldrig att fylla på med resten och det slutar med att man bara har ett fåtal av varje. Visst, det är rätt poppis nu att blanda både porslin och glas när man dukar till fest, men i mitt fall. Nej. Jag har spanat in ett snyggt porslin på Cervera i serien New Wave designade av Villeroy & Boch. Och just på Cervera pågår det nu REA där i alla fall några av modellerna ur serien finns till nedsatt pris. Enkelt, vitt och stilrent. Och visst smakar alltid maten lite bättre när den serveras på ett snyggt porslin. Så fram till dess att jag har allt komplett till att kunna bjuda hem vänner på middagar så får jag öva mig i köket på laga fantastisk god mat som jag kan servera när det väl är dags. 

Midsommardagen igår visade sig ju inte komma med något härligt svenskt sommarväder, så förutom att spendera dagen inne med allsköns mys och gottande i sköna mjuka brallor så var inte jag sugen på att göra något som krävde någon större energiåtgång. (Och då var jag inte ens bakis eftersom vår midsommarafton firades i hemmets lugna vrå med lite lax, sill och det toppat med grillat och ett glas alkoholfritt vin.) Min sambo undrade dock om jag inte ville följa med ut till hans pappas föräldraställe, beläget en liten bit utanför byn där vi bor. Det har en gång i tiden varit lantbruk där varför det förutom ett boningshus också finns ladugård och andra diverse förråd, ett ställe där tiden stannat för längesen. Jag tänkte att lite lantlig luft aldrig kan vara fel, och tog kameran och följde med. 

Ute på ägorna finns det varje sommar kossor som strosar runt i det fria, kossorna tillhör en annan bonde i närheten, men vad är bättre än att ha djur som går och äter av gräset så att det håller sig i trim. En riktig win-win situation för miljön. 

Sen kan ni ju gissa att på en ställe där tiden stått still så är det ju lite av himmelriket för en sån som jag att komma till där gamla saker uppenbarar sig en efter en. (Sen är ju min svärfar en samlare av rang så man kan hitta precis vad som helst där, bla en telefonstolpsresare för att ge ett exempel). Jag fick ett större påslag av endorfiner  när ett gammalt klädskåp i metall uppenbarade sig inne i ladugården, det nötta och hårda industriella fick mig att tappa andan lite. Tänk att få inkludera den i inredningen. Det har förmodligen stått på något företag där arbetarna har bytt om innan sina skift, svärfar skall få svara upp för historian bakom detta. Dock glömde jag helt bort att fota det i min iver. 

Medan min sambo såg gamla minnen i många av sakerna, så såg jag istället möjligheten att måla om, fixa till, ändra, lägga till, byta ut och fräscha upp. 

En superläcker gammal skål som hade passat i vilken inredning som helst. 

En gammal klocka i all sin enkelhet, stencool om du frågar mig. Blanda nytt och gammalt

så kan det bli en "match made in heaven". 

Och den här gamla godingen finns numera också i nyproduktion, bla hos Illums Bolighus och ser

då ut såhär. Många gamla saker kommer tillbaka i nyproduktioner, och vissa saker får man hosta 

upp rejält med pengar för att få i sin ägo, om man inte har tur att hitta gömda skatter likt dessa

och kunna stoltsera med att man minsann har ett original i sitt hem. 

Tyvärr, fick inga saker följa med mig hem eftersom dom inte är min ägo, eller ej heller till salu. Men om jag bjuder min svärfar på middag tillräckligt många gånger så kanske jag kan tillslut får ta med några av godbitarna hem. 

Veckan som varit har nästan varje kväll varit uppbokad med någon middag, besök eller annat viktigt som gjort att tiden för att bara vara hemma har varit typ 0. Men jag har trots det hunnit fynda lite diverse ting under veckan. Röda korset som ligger precis där jag jobbar försöker jag att besöka varje dag, det kommer ständigt nya saker och hänger man där ofta så ser man lätt vad som nyss kommit in. Min sambo har länge tjatat på mig att han ville ha en plastbox att sätta smöret/margarinet i inne i kylen. Och jag har inte hittat någon passande. Självklart har jag också dammsugit internet på potentiella alternativ, och förvisso hittat några som kunnat matcha kriterierna, i alla fall till vad den skulle användas till. Men det har stupat på: Att andra som köpt den innan bla har dissat med riktigt dåliga omdömen, att själv boxen inte kostat så mycket men då har frakten var onödigt hög, och samma sak gäller på Tradera, man får grejen för inga pengar alls men frakten för att få hit den gör det ovärt. Men Röda korset kunde än en gång lösa mitt problem. Hittade en äldre plastbox som var perfekt för ändamålet i superfint skick. Tyvärr blev det inget fotat innan jag satte smöret i den och glatt visade upp den för sambon och gjorde honom nöjd och glad. En ynka tjuga fick jag hosta upp för den prylen. 

Sedan innan hade jag även spanat in en ostkupa i plast på Tradera som var riktigt snygg i sin design, jag har ledsnat lite på att ha osten i sin plast och sedan i ytterligare en plastpåse i kylen. Så när jag i Onsdags mötte upp en vän på Emporia köpcentrum (som jag skrivit om tidigare) så var ju ett besök inne på Myrorna självklart. Och på en av hyllorna så uppenbarade sig faktiskt en exakt likadan ostkupa i plast som jag hittat på Tradera, den enda skillnaden var bottenfärgen. HÄR finns ostkupan på bild, dock har den jag köpte svart bottenfärg istället. 25:- kronor fick jag betala för det fina fyndet. 

Och sen får jag även tillfälle att återkomma till mjölkkorna i porslin som jag skrev om i det HÄR inlägget. När jag plockat åt mig ostkupan inne på Myrorna fick jag även syn på just den kossan som jag skrev om i det andra inlägget som var den dyrare av dom. Nu fanns här även ett billigt exemplar av den varianten precis framför ögonen på mig. Jag var tvungen att köpa den. 85:- fick jag betala för den, men ändå över 200 kronor billigare än om jag köpt den i butik. Och inte en skråma hade den. Den andra som jag köpte innan skänkte jag till min svärmor som inte hade någon, för två behöver jag faktiskt inte. 

Den här fina gröna vasen hade jag gått och sneglat ett tag på inne på Röda Korset, men efter att jag hade bläddrat i tidningen "HEM & ANTIK" där dom hade ett reportage om att inreda med grönt så var jag såld. Vasen blev min för 35:- och den blir bara snyggare och snyggare var gång jag tittar på den. 

Veckans sista fynd innan jag tog långledig helg blev dessa ursnygga bordstabletter från HIMLA. Hela 6 stycken (för ovanlighetens skull) fanns det på RK (Röda Korset) och alla i jättefint skick. 20:-/st fick jag betala för dessa godingar som säkert kommer att pryda bordet vid finare dukningar framöver. 

Jag kan väl summera den här veckan med att jag hittat flera finfina fynd. Och imorgon skall jag och min svägerska åka till ännu en fyndhimmel, hoppas att jag hinner ramlar över några fler guldkorn innan veckan är slut. 

Jag kan tycka att vi idag lever i ett riktigt slit och släng-samhälle. Det känns som att nya

saker produceras för att det enbart skall hålla några år, för att tvinga oss att köpa nytt.

Förr i tiden tillverkades sakerna för att de skulle hålla länge, därför ser vi idag gamla

möbler, bilar, och andra ting som fortfarande fungerar och håller kvalitén. Och många

av dessa saker gillar ju jag att köpa, men att få göra om dom i min egen tappning.

Ekonomisk vinst med att inte behöva köpa nytt,  bra för miljön och roligt att få sätta

sin egen prägel på saker och ting. 

För ett tag sedan så hittade jag ett äldre bort på Blocket, som jag blev så förtjust i.

Köpte det för en ynka liten hundring. Såhär såg bordet ut när jag hade hämtat hem det. 

Eftersom min plan var att måla om bordet till en annan färg så fick jag börja med att slipa det

ordentligt för att resultatet i slutändan skulle bli så bra som möjligt. Vissa delar kunde jag slipa

med maskin, men bordet har många små detaljer där det inte gick att komma åt med maskin.

Så det var bara för mig att plocka fram sandpappret och ge mig i kast med det pillriga att komma

åt på alla ställen. Det tog rätt lång att få det resultat jag ville ha innan jag kunde gå vidare till

nästa steg. Jag grundande bordet två gånger och när det var färdigt kunde man se att bordet

började att inta en ny kostym. Att se förvandlingen är en del av nöjet.

Att fixa till en gammal möbel är inget man gör på en kvart, mellan alla omgångar med målningar

så skall det torka ordentligt också under rätt många timmar. När jag grundat bordet färdigt och

det hade fått torka in ordentligt var det så äntligen dags att få börja lägga på färgen, jag valde vitt.

Ingen skräll eftersom det är en av de färger jag gillar absolut bäst. Också här kunde jag måla

vissa partier med ett större pensel och täcka större partier liter fortare, men liksom med slipningen

så var jag tvungen att använda mig av en liten pensel för att kunna sätta färg på detaljerna och

få det snyggt. Två vändor målade jag bordet åt en hållet, och sedan vändade jag på det och

målade två gånger på de ställen som var kvar. Jag blev riktigt nöjd med slutresultatet då det kom

att likna precis den mall jag hade skapat i huvudet innan jag drog igång. 

Och när grunden är vit så kan jag sen dekorera bordet lite hur jag vill, och ändra efter humör,

årstid eller vilket rum det kommer att ställas i. Än så länge står det i ett oinrett gästrum och

för att det inte skulle se helt naket ut så har några av mina prylar får ta plats på bordet.

Här är det färdiga resultatet.

I samma veva som jag målade detta bordet så målade jag lite andra möbler också.

Ett av de andra projekten kommer i ett senare inlägg.